Supporterskap

Som jag kanske outade i förra inlägget så är jag student. Meningen är att jag ska bli religions och historialärare när jag är vuxen. Just den här terminen läser jag min C-kurs i religion vilket innebär att jag förväntas producera en massiv jävla uppsats. Förra gången jag läste C-kurs ville jag skriva om fotboll. Icke sa nicke, det blev något mycket värre, nämligen didaktik. Tänker inte gå in närmare på vad didaktik är men jag drömmer fortfarande mardrömmar om det vissa nätter.

Men nu när jag återigen ska skriva uppsats var jag benhård, jag vill skriva om fotboll. Därför har jag nu spånat fram en uppsats där jag skriver om supporterskap och hur deras engagemang liknar religiöst engagemang. Vem har inte känt sig smått religiös när det gäller fotboll? Jag menar euforin när Thierry Henry gjorde mål mot Leeds förra året var smått himmelsk. Nåja, ska inte tråka ut er med min uppsats idé för i ärlighetens namn, när fotboll blir akademiskt så tenderar det att bli astråkigt.

Men hur kommer det sig att vi väljer lag egentligen? Vissa menar att man är född till supporter av ett visst lag. Men det är ju skitsnack. Jag minns mycket väl varför det blev Arsenal, min bästa kompis när jag var 10 år hette Tobias, jag tyckte Tobias var ascool och han höll på Arsenal. Hans väggar var tapetserade med Dennis Bergkamp, Patrick Vieira, David Seaman och så vidare. Samtidigt kom FIFA 98 road to world cup ut och Dennis Bergkamp var övernaturligt bra på det spelet, jag var fast. Även om intresset de första åren sträckte sig till att endast hålla koll på hur det gick så hade jag ändå vaknat, jag hade sett ljuset. Det samma gäller inte min lillebror, tro mig hur mycket han än kommer protestera minns jag en tid när hans största idol hette Michael Owen och hur han gick runt i en äckligt röd och otäck Liverpool-tröja. Som tur är släppte det där med åren, antagligen efter mina påtryckningar.

Mitt intresse var som sagt svalt, men under gymnasietiden hände något, antagligen för att det började gå trögare för Arsenal, stjärnor försvann. Ett nytt lag skulle byggas och helt plötsligt var det inte mode att hålla på Arsenal och då ökade mitt intresse enormt, för i grund och botten är fotbollssupportrar masochister, vi älskar att lida för vårt lag, för just den där stunden när allt klaffar och målen ramlar in och man står där som segrare, det är oslagbart. Efter gymnasiet eskalerade mitt intresse och jag förevigade till och med Arsenal på min överarm (det kommer nog fler sådana kärleksförklaringar) och jag fick även chansen tack vare min goda vän Emma att besöka London och Islington. Jag har nog sällan varit lyckligare tror jag, eller jo, i våras när jag och lillebror äntligen fick gå på en riktig A-lagsmatch på Emirates och Robin Vanassface gjorde mål precis framför oss. Jag får gåshud av bara tanken på 60 000 Arsenal-fans som gick totalt bananas, Helt underbart!

Ja det är väl lite där jag är idag, totalt besatt helt enkelt. Men jag älskar varenda stund av det, trots att det allt som oftast inte går så bra för mitt kära Arsenal har jag ändå en tillhörighet, im a gooner and proud to be!

/F

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: