262 dagar.

”Slutligen undrar man om tränaren Roberto Di Matteo kan få ordning på sina spelare och se till att de hamnar i vinnarspåret igen då Chelseas formsvacka blir allt mer tung.”

Det skrev jag sent igår kväll efter att ha sett Juventus köra över de regerande mästarna Chelsea.

Idag hinner jag knappt vakna innan det är bekräftat att tränaren Roberto Di Matteo har fått sparken.

262 dagar fick han som huvudtränare i Chelsea, det är t.ex. mer än vad Andre Villas-Boas (257) eller Scolari(244) fick.

På dessa 262 dagar hann Di Matteo uträtta stora saker som blev historia, Chelsea vann för första gången Champions League.

När Villas-Boas sparkades var Chelsea riktigt illa ute redan i åttondelsfinalen, då de låg under med 3-1 efter första mötet mot Napoli.

Di Matteo som fram tills dess varit assisterande tränare, fick då befordran och ansvaret som huvudtränare.

Chelsea lyckades trots förlusten i första matchen, vinna returmötet i London med 4-1 och med det avancerade man vidare till kvartsfinalen med totalt 5-4.

Snabbt blev nu den nykrönte huvudtränaren en hyllad man, men han nöjdes sig inte med det.

Han ville mer, mycket mer.

I kvartsfinalen stod Benfica för motståndet och efter 0-1 på bortaplan och sedan 2-1 hemma i London kunde Chelsea klara sig vidare relativt smärtfritt.

Vad som sedan hände finns det mängder med åsikter om:

”Chelsea har parkerat bussen”, ”Chelsea spelar ju inte alls roligt, de förstör fotbollen” osv.

Vad man menade med detta var att Chelsea ställde upp på backlinjen och bara väntade in Barcelona.

Fotboll handlar enligt mig om att vinna, och att hitta ett sätt att vinna.

På vilket sätt man sedan vinner är ju såklart olika då man inte alltid kan spela som man brukar för att slå alla lag.

Man vinner inte mot Barcelona hur som helst, utan det gäller att även där hitta ett sätt som kan fungera.

Något som Di Matteo lyckades med.

Efter de 2 mötena hade Chelsea lyckats eliminera Barca med totalt 2-3.

Di Matteo hade nu fört sitt lag från att nästan åka ur redan i åttondelsfinalen till att få spela final mot tyska Bayern Munchen.

Hur det gick sedan vet de flesta redan om men jag tänkte sammanfatta det lite kort.

1-1 efter 90 spelade minuter.

Målen:

Thomas Muller 1-0, 83 minuten

Didier Drogba 1-1, 88 minuten

Mållöst i förlängningen och sedan kunde Drogba avgöra på straffar.

Chelsea hade nu blivit europa mästare för första gången någonsin och Roberto Di Matteo blev hyllad till skyerna.

Efter en kanonstart på säsongen 2012/2013 började motgångarna komma och jag tror  i ärlighetens namn att den våg som Di Matteo hoppade på när han tog över efter Villas-Boas, är över nu.

Det må vara så att Roman Abramovich gör såhär alldeles för ofta men jag tror att han helt enkelt inte vill se ett redan sjunkande skepp, sjunka totalt.

Nu är situationen som så att även om någon annan nu träder in i rampljuset så är Chelseas Champions League resa med största sannolikhet redan över.

Avslutningsvis vill jag självklart tacka Di Matteo för det han lyckades med men samtidigt är jag helt för det här bytet då han saknade en så viktig Plan B.

Kvällen i Turin blev en ren utklassning då man helt enkelt inte hade någon lösning.

/timmy

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: